tresnubbarcyklar

Våra hjältar förde oss inte bakom ljuset när de sa sig ha för avsikt att gå upp vid fem på morgonen och därefter cykla en lång runda. Det var inte tillbaka förrän efter lunch och då hade de hunnit med en runda på sjuttio kilometer, vars två espresso samt ett pass på 730 meter i naturparken. De hann tydligen också med att titta på ett fint gammalt kastell med vinframställning. 

Under den här lilla nätta rundan steg temperaturen från 18 grader till strax över 30. Minst tio liter vatten lär ha slukats. 

Ja, och sedan ställde de till det, så klart. De lär ha behövt sina krafter under eftermiddagen då hjälte nummer ett och hjälte nummer två, vi kan kalla dem Lars-Åke och Kalle, strövade runt i Lerma till fots och då blev stoppade av Carabinieri (läs: legosoldater, polis, gerilla, terrorist, beroende på var i världen vi befinner oss, i det här faller paramilitärer) som var väldigt tjatiga angående våra hjältars pass. 

Redaktörens tanke? Kan hända att det är incidenten med servitrisen i Tyskland som förföljer dem (se här), men det kan också hända att denna fientliga kår, dessa nyfikna poliser, soldater, frusterarade män, omedelbart lade märke till att de två männen inte hörde hemma i Italien, utan hade drag av grekiska gudar (läs: brunbrända svenska män, ofta skånska). Långt om länge lyckades de dock bli av med förföljarna. Vi andas alla ut, och drar en lättnadens suck. En fängelsevistelse hade sannerligen lagt lite svärta över stämningen. 

Senare en tur med bil, ruten gick enligt Lerma, Ovada, Acqui Terme, Nizza Monferrato, Neive, Barbaresco, Alba, Bra, Verduno, L MOrra, Asi, Ovada och åter Lerma. 

De stannade särskilt till hos Bruno Rivetti, Cacina Vano, i Neive i Barbaresco, för inköp av vin. Tydligen hade de handlat mer än vad som var tänkt för när de skulle köra tillbaka till inkvarteringen, hotellet, fick Kalle och Thomas springa bakom bilen, då det inte längre fanns plats till dem. Hur hemresan kommer att bli kan bara spås i stjärnorna. Och på tal om dem, stjärnorna, så var det just under dem dagens sista måltid intogs på Il Burlino.

Under morgonen, idag, cyklade hjältarna till Gavi och åt frukost vid torget. Där skildes de åt, och Thomas försvann upp i bergen på en träningsrunda. Kalle drog sig till lägret. Lars-Åke letade nya vägar att bestiga. Sånt är det. 

- - - - - - -

Våra hjältars egen kommentar till det hela:

Bilden (se ovan, Kalle och vattenflaska på huvudet)  har sitt urpsung i Kalles fasta övertygelse att vatten är till för fiskar, och att han minnsan var karlakarl nog att cykla 60 kilometer i stekande sol utan frukost och bara en halv liter vatten med sig, som han dessutom sparade på tills det var för sent. Följden blev att när han väl kom hem till Il Burlino, 5 minuter sen till Dorettas middagsmål (nästan oförlåtligt, om det inte hade varit för att Kalle charmade in sig redan första kvällen), så däckade han ute på terrasen, så jag och Lars-Åke fick dels förklara hans mystiska frånhälle, tacka nej till erbjudande om doktorer, och dels äta upp hans portion (Det skall här tilläggas att om det finns minsta lilla smula kvar i faten, så får man Blickar av Doretta).

- - - - - - -