Surkål, poliser och en spirande eftertanke
Den sista rapporten har inkommit och i den påstår våra hjältar att hemfärden gått smärtfritt; dock bör det nämnas att de mumlat och försökt undanhålla vissa fakta om hur de var förföljda av en mystisk polisbil en lång sträcka efter Weimar. De försökte sig på diverse våghalsiga flyktförsök, tänk James Bond och Bond-bil, sniglande i femtio kilometer i timmen, lägg sedan till en stark uppförsbacke och efterhängsen Tysk polisiär insats. Svetten rann och våra hjältar rannsakade sig själva från ungdomsåren och framåt, vände och vred på orsakerna till denna plötsliga uppmärksamhet från myndigheterna. Vad hade man fått reda på? I panik försökte man ännu en gång öka farten, men backen var alltså allt för brant.
Ingenting hjälpte - inte förrän man passerade ett stånd med Imbiss, och då föll poliserna plötsligt till föga och försvann in på en smal avtagsväg och där sågs de bara en kort stund senare med varsin Thüringer Bratwurst i händerna. Ingen förklaring har givits till händelsen.
Nåja, om vi återvänder, backar bilen, så vi minns också dagen innan detta äventyr, och våra hjältar vistelse i byn Mainbernheim, där getterna sov mitt på vägen (nej, det är fortfarande inte sant, men för konsekvensens skull ...), och där de strövade genom sju sorger bara för att finna en semesterstängd restaurang. Frågan jag ställde mig var: kommer detta att påverka moralen, kommer de att orka fortsätta? Jag borde litat på dem, självklart, för trots detta vaknade de vid gott mod och steg upp för att cykla en runda till grannbyn Iphofen för att kolla in vin från en av Frankens bästa vinbyar. Många lådor lastades på rygg och styren för att fraktas tillbaka, vid något tillfälle balanserades också något på en keps, ett huvud. Det är alltså så man gör när fina Sylvanerviner kommer i ens väg. Ja, och sedan var vi då framme vid färden då polisen var som ett klistermärke på våra hjältar. Det slutade ju trots allt fint det med.
(Iphofen)
(Iphofen)
I övrigt; en del regn och höga backar, avlägsna utsiktsplatser. Man kämpade på.
Hemresan innehöll också en mycket bra restaurang bara ett par byar bort och där åt man Sauerbraten med Kloss. En av hjältarna, låt oss kalla honom Kalle, ville tvunget äta en bit surkål, och så var det med den saken. Vad kan väl sägas om surkål?
Sverige ser vid ankomsten nästan slitet ut; som en förort till en skabbig storstad någonstans i tredje världen. Redan mumlar våra hjältar förstrött namnen på alla de fantastiska viner man smuttat på, så många buteljer; man ryser vid minnet av servitrisen som drev dem ur Tyskland på nedfärden (en rysning av välbehag, jag försäkrar); man får tårar i ögonen och ser för sitt inre de höga bergspass man trotsat tyngdlagen för att nå toppen på, varifrån man sedan rullat i onämnbara fastigheter, dessa väloljade cyklar, väloljade män; ja men visst är det sant - man blickar med saknad mot himlen och ler lite oväntat vid tanken på de sovande getterna och militärpolisernas förfrågningar i Italien.
Allt har gått vägen; livet är en erfarenhet rikare.
Er förtrogne redaktör avser härmed att slutrapport avlämnats. Mycket lycka till er alla, kära läsare och cyklister.
Lite bilder från resan
Dagens tips är att surfa vidare till Lars-Åkes sida för att se fler bilder, och där få lite fina rubriker till dem. Gå hit.
Men som sagt; se vidare hos Lars-Åke.
Men som sagt; se vidare hos Lars-Åke.
Vackra äpplen, påhittade getter och en sömnig by
(Uppdaterade länkar 11 juli)
Våra hjältar ändrade färdriktning; det blev ingen väg via Stelvio passet, istället rusade de motorn mot tre andra pass. Jo, du läste rätt - Aprica, Edolo, Passo di Tonale och därifrån via ett pass till Meran och vidare till Mals (i Vinschgau). Stora rovfåglar passerade utanför bilen; rovdjur på jakt efter föda, eller svenska cyklister, kan tänkas, men detta var ändå den säkrare om än längre vägen då den ursprungliga rutten via Stelvio var dränkt av regn och direkt farlig att färdas på.
Och varför inte - på detta sätt fick hjältarna nu skåda stora äppelodlingar hela vägen från Meran, större än de någonsin kunnat föreställa sig ens i drömmar. Det sägs att vart åttonde äpple som äts i Europa kommer därifrån. Kan detta vara sanning?
Vidare åkte man förbi Rechenpass, Imst, Fernpass till autobahn A7 i Tyskland nära F üssen upp till Kitzingen nära Würburg där övernattning således eftersöktes. Och var hamnar våra hjältar om inte i den fullständigt okända byn Marinbernheim i Franken, så sömnig att getterna kunde sova mitt på gatan utan att riskera att någonsin bli påkörda, eller ens väckta (detta är självklart redaktörens fullständigt horribla fabulering, men ändock, varför inte).
Väl där fick man ett bra boende på Gasthof Zum Goldenen Löwen. Här fanns ingen mat, självklart inte, utan de blev tipsade om att gå till grannbyn för att äta på en fin restaurang vid namn Winzerstube. Så, i sällskap av de där getterna, gick våra hjältar tre kilometer för att få sig en matbit, och när de väl kom fram upptäckte de snopet att stället det tipsats om hade stängt för semester. Turligt nog hittade man ett ställe precis till vänster om platsen där denna upptäckt gjordes; och ja, där var öppet. Byn hette Rödelsee och den öppna restaurangen, som var trevlig, hette Löwenhof.
Tills vidare, tappra själar, håll ut. Information kommer om resans sista etapper.
* FAKTARUTAN *
Jo, detta är skamligt, redaktören känner kinderna hetta av rödflammiga strimmor. Han skäms in i märgen, men han har utan lycka sökt efter intressanta fakta och inte hittat något. Men vänta - jodå - nu händer det något ...
Ja, visst är det vackert.
Sydtyrolen, god mat och glädjerop i natten
Det är tidig morgon; fåglarna kvittrar och våra hjältar är uppstigna till det stillsamma smattret av ett sommarregn, men de är pigga och alerta, de är ju trots allt hjältar, och utanför fönstret breder alltså Mals ut sig. De befinner sig fortfarande i Sydtyrolen och de är som sagt vid god vigör, om än de inte cyklar just denna morgon.
Ibland går det helt enkelt inte. Gatorna är alltför blanka och skyarna tunga. Dock hann en av våra hjältar med en runda under kvällen i går, låt oss kalla honom Thomas, medan våra övriga hjältar, låt oss kalla dem Kalle och Lars-Åke, företog sig en fin middag på Hotel Greif (www.hotel-greif.com). Då man på hotellet är specialister på vin försvann Lars-Åke iväg på en vinprovning där han fick nosa på fyra vita och fyra röda från Sydtyrolen.
Som bonus fick han provsmaka en Moscato d´ Asti samt en Asti Spumante, där jämförelsen fullkomligt avrättade spumanten. Jodå, detta är sanning. Han använde detta brutala, men fullkomligt riktiga ord för att beskriva situationen. Spumanten är avrättad. Av detta har vi lärt oss något.
Nåväl. Efter avslutad fest tyckte Lars-Åke att det var nog med vin för en kväll och lämnade sällskapet för att återvända glad och nöjd till våra två andra hjältar, nu tungt sovande, som i koma nästan, men detta var inget som hindrade Lars-Åke från att burdust väcka våra pojkar med glädjeropet: Moscato d´Asti! Det är detta vin vi tar med oss hem, som vi bär på våra ryggar till det svenska låglandet. Ja!
Efter denna glädjeyttring snarkade samtliga vidare; också Lars-Åke och senare, idag faktiskt, rör sig vårt lilla gäng via Österrike till mellersta Tyskland.
Information kommer!
- FAKTARUTAN -
Moscato d´Asti Utsågs till bästa köp (vita pärlande) i Allt om Vins senaste årliga test av beställningssortimentet. Liksom Asti Spumante görs även Moscato d´Asti på druvren Moscato bianco som vid låg temperatur långsamt får jäsa i tryckcisterner, men den skiljer sig från spumanten genom att den har mer restsötma samt mindre kolsyra och alkohol. Denna Moscato d´Asti är ett DOCG-vin som görs på ett urval av Moscatodruvor från vinstockar som 1932 planterades i syd- sydvästlig riktning på Franco Mondos vingård i San Marzano Oliveto som är ett traditionellt typområde för produktion av Moscato d´Asti.
Karaktäristiskt för detta vin är elegansen och finessen i bouquen och den perfekta balansen mellan socker och syra. Moscato d´Asti är ett sött , lätt mousserande vin med låg alkoholhalt med all den fina doft och druvarom som härstammar från själva druvan.
/ läs mer här http://www.godadrycker.com/produktblad/index.cfm?id=1159
* * * * * * * *
Sydtyrolen, officiellt det självstyrande landskapet Bozen-Sydtyrolen; på tyska Autonome Provinz Bozen – Südtirol; på italienska Provincia autonoma di Bolzano - Alto Adige; på ladinska Provinzia Autonòma de Balsan – Südtirol, är den nordligaste av de italienska länen (provinserna). Landskapet bildar tillsammans med det självstyrande landskapet Trento den autonoma regionen Trentino-Alto Adige. Landskapet har sedan 1972 eget självstyre till viss del och egen rätt att besluta om vart skatterna ska gå (95 procent av skatterna återvänder till provinsen, endast 5 % går till centralregeringen). Landskapets residensstad är Bozen. Sydtyrolen tillhör europaregionen Tirol-Südtirol-Trentino som i sin geografiska utsträckning överstämmer med det historiska kronlandet Tyrolen.
Av befolkningen är 70 procent tyskspråkiga, 25 procent italienskspråkiga, på grund av stor italiensk bosättning under 1900-talet, och 5 procent, huvudsakligen bosatta i Dolomiterna talar ladinska. Tyska och italienska är förvaltningsspråk i hela landskapet, medan ladinska är det i delar av Sydtyrolen.
En legendarisk måltid, enligt våra hjältar
Som utlovat begav sig två av hjältarna uppför berget med Rhätische Bahn, så långt upp som till Bernina-passet. Det tog dem nästan två timmar. Högst upp var svalkan angenäm och mycket uppfriskande, kanske kunde också små plättar med snö anas. Mössa och vantar eftersöktes, men nej, tyvärr.
Nåväl. Väl framme slängde sig våra två hjältar, låt oss kalla dem Thomas och Lars-Åke, upp på cyklarna för en våghalsig färd neråt. Den uppmätta hastigheten toppade på 72 kilometer i timmen. Hua! Dock lugnade de ner sig lite när de passerade en motorcykel som hamnat i diket, en ambulans och poliser, det blev en något svårmodig stund som fick våra hjältar att fundera över detta att besinna sig. De har modet, men också stort förstånd. Hastigheten sänktes således.
Trots detta, den måttliga hastigheten, hände det sig så att Thomas tappade sin mobiltelefon, och den har inte upphittas sedan dess. Någonstans i en reva i berget kommer en lycklig eremit att kunna ringa gratis de närmsta dagarna, innan sim-kortet spärrats. Under all denna dramatik befann sig hjälte nummer tre, låt oss kalla honom Kalle, kvar i Tirano. Vi efterfrågar ännu vilken bok han läser.
Under kvällen förtärdes en måltid på vinerian i Tirano och det var en fest som bara kan ges epitetet legendarisk. Bra vin, bra mat, bra service. Vi vill gärna rekommendera stället - se här.
Under morgondagen, läs måndag, kommer det att bli alpernas näst högsta pass, 2757 meter, också kallas Stelvio. Hjältarna lutar åt att övernatta i Mals i sydtyrolen.
På återseende, inom det närmsta.
* FAKTARUTAN *
Kort om en annan snabb cyklist
Hastighetsrekordet på cykel: 210,4 km/h. 21 Sep, 2007 satte österrikaren Markus Stoeckl, 33, ett nytt världsrekord i kategorin "serietillverkade mountainbikes" i de Chilenska bergen när han klämde i med 210,4 km/h. Han krossade det åtta år gamla rekordet med 23 km/h. Stoeckl, medlem i Team MS Intense Racing, är en av Shimanos officiella testcyklister. Vid sitt record använde han tex ett Saint vevparti och Bakväxel samt den nya XT-skrivbromsen med 203 mm stora bromsskivor bak och fram – vilka gav honom tillräckligt med bromskraft efter att ha nått en bra bit over 200 km/t.
Alperna
Alperna är en bergskedja i Centraleuropa. Den sträcker sig från området kring Nice och Genua vid Medelhavet, norrut mot Schweiz och sedan österut mot Wien. De länder som helt eller delvis ytmässigt utgörs av Alperna är Frankrike, Italien, Schweiz, Liechtenstein, Tyskland, Österrike och Slovenien. Alperna är 50-80 miljoner år gamla. Alpernas landskap betraktas ofta som naturskönt och har utgjort inspelningsplats för diverse filmer, bland annat Sound of Music.
Om någon vill ge dig stryk, spring.
Morgonen inleds med en skräckupplevelse. Det handlar om mat. Och ändå inte. Mystiken är stram och händelserna höljda i dimma. Våra hjältar är fåordiga om den Caprese de åt. Tystnaden är tung och hjältarna vänder sig bort, stirrar mot bergen, och nöjer sig med att ge oss ett citat. Vem vet vad de vill säga med detta?
"Om någon vill ge dig mat, ät. Om någon vill ge dig pengar, ta dem. Om någon vill ge dig stryk, spring."
Våra hjältar avslutar dagen (lördag) med att äta sprakande god pizza; en stenugnsbakad läckerhet på inkvarteringen i Tirano, Valtellina. Under söndagen ska två av hjältarna, låt oss kalla dem Thomas och Lars-Åke, åka med Bernina järnvägen (Rhätische Bahn) och sedan cykla ner till Tirano. En höjdskillnad på 2000 meter. 2 kilometer. 0,2 mil. Det är en utmaning värdig våra hjältar och deras nu ansträngda muskler. Kommer detta att gå vägen?
Under tiden ska en annan hjälte, låt oss kalla honom Kalle, njuta av en bra bok. Ingen förklaring har lämnats, och vi inväntar tålmodigt titeln på boken. Tills dess: vi längtar ytterligare information.
* FAKTARUTAN *
Som tredje järnväg i världen har Rhätische Bahn upptagits på UNESCOs världsarvslista.
Rhätische Bahn (RhB) (Rätiska järnvägen /Ferrovia Retica (italienska) /Viafier Retica (rätoromanska) /Chemins de fer rhétiques (franska)) har det största järnvägsnätet av alla icke-statliga järnvägsbolag i Schweiz. Den första bansträckan öppnades 1896 och flera förgreningar anlades under 1900-talets början.
Större delen av järnvägsnätets 384 km ligger i den schweiziska kantonen Graubünden som delvis överlappar den forna romerska provinsen Raetias (tyska: Rätien) tidigare territorium (därav namnet). Dessutom har bolaget en linje till den italienska staden Tirano. Hela 291 broar och 91 tunnlar ingår i järnvägsnätet.
Rhätische Bahn är ett aktiebolag som ägs av Graubündens regering (51%) den schweiziska konfederationen (43%). Huvudkontoret finns i Chur.
Ungefär 80% av reseintäkterna kommer från turister, trots att denna grupp utgör 60% av resenärerna. Det stora antalet turister kan förklaras av att järnvägen förbinder många av Schweiz kända skidorter, samt att flera av banorna går i vackra alplandskap. Särskilt sträckan Chur-St Moritz är omskriven i positiva ordalag i pressen. Sträckan går i alplandskap med tunnlar och stenbroar över pass. På några platser går banan i spiral delvis i tunnel för att vinna höjd.
Rhätische Bahn förfogar över 89 ellok och- motorvagnar samt 374 sittvagnar och 997 godsvagnar. RhB är övervägande smalspårigt med 1000 mm spårvidd.
Små filmer om tappra män med andan i halsen
Riktiga män har keps och läslampa
Hjältarnas egna kommentar angåendet det här, tidigare under veckan:
Dagens huvuvmål var som en bilderna antyder att köpa varsin cykelkeps. Lars-Åke hade nog valt att utrycka det lite annorlunda, men det kommer vi till senare.
Carlo slog på sin radar i varrenda stad, by och håla vi körde igenom, men detta till trots fick vi inga cykelkepsar. Efter 10-12 mil var vi ganska desperata, och då cykelaffären i Alba hade sålt slut på sina, köpte jag och Lars "Papparazzi" Aronsson varsin "bandana" istället (en grunka man knyter runt huvudet, som en pirat). Kalle föraktar dem så till den milda grad, att när vi väl hittade en cykelaffär med kepsar, 6 kilometer hemifrån, köpte han såpass många att han faktiskt fick grossistpris (!!). Personalen på birger har nu nya profilkläder att se fram emot; "Man skall sälja glass med still", muttrar Kalle.
Om vi nu istället frågar Lars vad han säger om dagen, så var ett besök på Bruno Rivettis vingård huvudmålet där vi köpte på oss en aningen för stor mängd vin (hur vi skall lyckas packa in allt i bilen är en senare fråga). Vi åkte igenom Langhe och Monferrato. Landskapet är fullkomligt nerlusat med pitoreska små byar och borgar.
Våra hjältar äter
Meny Il Burlino:
Måndag kväll
Antipasti : Finfin coppa,salami och marinerade paprikor & zuccini
Prima piati:Risotto med bacon & rödvin
Secondi piati: Fantastisk kanin, potatis,tomat,mozzerella.
Tisdag middag.
Antipasti: Mortadella,prosciutto
Primi: Pasta carbonara i världsklass
Secondi: Pulpette & potatismos
Tisdag kväll
Antipasti: Zucciniblommor
Primi:Pasta med zuccini
Secondi: Fläskottletter med sallad & potatis
Onsdag middag
Antipasti: Kom för sent till maten
Primi: Pasta genovese
Secondi: Jättegod italiensk gratäng på äggplanta, zuccini och mozzerella.
Onsdag kväll
Antipasti: Coppa och salami från gården.
Primi: Bolognese
Secondi: Det största och i särklas möraste grillade lårben världen har skådat.
Torsdag middag
Halvtaskig mat ute i Alba (Man blir lätt kräsen här, kan vi meddela. Vi saknade Doretta)
Torsdag kväll
Antipasti: Caprese
Primi: Ravioli
Secondi: Kalvfilé med citronzest, vin och prosciutto.
Fredag middag
Primi: Risotto på rödsallad, ädelost och vitt vin
Secondi: Kylling, sallad och syltad lök.
Till alla måltider serverades det Jannas hembakta bröd, mängder av vin från granngården. Desserterna varierade från frukt till glass och hemgjorda kakor och tårtor. Grappa, gott kaffe, och trevliga samtal ingår. Målen inmundigas ihop med familjen och de andra gästerna och släktingar på besök. Bättre värdar går ej att finna.
Bilder av våra sköna hjältar och deras dåd
Så, äntligen lyssnade våra hjältar till bönerna vi ständigt försökte telepatera dem. Nu är de här - fotografier. Det här är samtliga bilder så här långt - du hittar dem också under respektive inlägg, där de hör hemma, så att säga.
Paramilitär, fint vin och tio liter vatten
Våra hjältar förde oss inte bakom ljuset när de sa sig ha för avsikt att gå upp vid fem på morgonen och därefter cykla en lång runda. Det var inte tillbaka förrän efter lunch och då hade de hunnit med en runda på sjuttio kilometer, vars två espresso samt ett pass på 730 meter i naturparken. De hann tydligen också med att titta på ett fint gammalt kastell med vinframställning.
Under den här lilla nätta rundan steg temperaturen från 18 grader till strax över 30. Minst tio liter vatten lär ha slukats.
Ja, och sedan ställde de till det, så klart. De lär ha behövt sina krafter under eftermiddagen då hjälte nummer ett och hjälte nummer två, vi kan kalla dem Lars-Åke och Kalle, strövade runt i Lerma till fots och då blev stoppade av Carabinieri (läs: legosoldater, polis, gerilla, terrorist, beroende på var i världen vi befinner oss, i det här faller paramilitärer) som var väldigt tjatiga angående våra hjältars pass.
Redaktörens tanke? Kan hända att det är incidenten med servitrisen i Tyskland som förföljer dem (se här), men det kan också hända att denna fientliga kår, dessa nyfikna poliser, soldater, frusterarade män, omedelbart lade märke till att de två männen inte hörde hemma i Italien, utan hade drag av grekiska gudar (läs: brunbrända svenska män, ofta skånska). Långt om länge lyckades de dock bli av med förföljarna. Vi andas alla ut, och drar en lättnadens suck. En fängelsevistelse hade sannerligen lagt lite svärta över stämningen.
Senare en tur med bil, ruten gick enligt Lerma, Ovada, Acqui Terme, Nizza Monferrato, Neive, Barbaresco, Alba, Bra, Verduno, L MOrra, Asi, Ovada och åter Lerma.
De stannade särskilt till hos Bruno Rivetti, Cacina Vano, i Neive i Barbaresco, för inköp av vin. Tydligen hade de handlat mer än vad som var tänkt för när de skulle köra tillbaka till inkvarteringen, hotellet, fick Kalle och Thomas springa bakom bilen, då det inte längre fanns plats till dem. Hur hemresan kommer att bli kan bara spås i stjärnorna. Och på tal om dem, stjärnorna, så var det just under dem dagens sista måltid intogs på Il Burlino.
Under morgonen, idag, cyklade hjältarna till Gavi och åt frukost vid torget. Där skildes de åt, och Thomas försvann upp i bergen på en träningsrunda. Kalle drog sig till lägret. Lars-Åke letade nya vägar att bestiga. Sånt är det.
- - - - - - -
Våra hjältars egen kommentar till det hela:
Bilden (se ovan, Kalle och vattenflaska på huvudet) har sitt urpsung i Kalles fasta övertygelse att vatten är till för fiskar, och att han minnsan var karlakarl nog att cykla 60 kilometer i stekande sol utan frukost och bara en halv liter vatten med sig, som han dessutom sparade på tills det var för sent. Följden blev att när han väl kom hem till Il Burlino, 5 minuter sen till Dorettas middagsmål (nästan oförlåtligt, om det inte hade varit för att Kalle charmade in sig redan första kvällen), så däckade han ute på terrasen, så jag och Lars-Åke fick dels förklara hans mystiska frånhälle, tacka nej till erbjudande om doktorer, och dels äta upp hans portion (Det skall här tilläggas att om det finns minsta lilla smula kvar i faten, så får man Blickar av Doretta).
- - - - - - -
Våra hjältars egen kommentar till det hela:
Bilden (se ovan, Kalle och vattenflaska på huvudet) har sitt urpsung i Kalles fasta övertygelse att vatten är till för fiskar, och att han minnsan var karlakarl nog att cykla 60 kilometer i stekande sol utan frukost och bara en halv liter vatten med sig, som han dessutom sparade på tills det var för sent. Följden blev att när han väl kom hem till Il Burlino, 5 minuter sen till Dorettas middagsmål (nästan oförlåtligt, om det inte hade varit för att Kalle charmade in sig redan första kvällen), så däckade han ute på terrasen, så jag och Lars-Åke fick dels förklara hans mystiska frånhälle, tacka nej till erbjudande om doktorer, och dels äta upp hans portion (Det skall här tilläggas att om det finns minsta lilla smula kvar i faten, så får man Blickar av Doretta).
- - - - - - -
- DAGENS FAKTARUTA -
Carabinieri
Carabinieri, egentligen Arma dei Carabinieri, karabinjärer, är en av Italiens två paramilitära poliskårer. Den andra är finans- och tullpolisen Guardia di Finanza. Karabinjärerna utgör en egen försvarsgren vid sidan av armén, marinen och flygvapnet. Karabinjärerna lyder operativt under inrikesministeriet, men organisatoriskt under försvarsministeriet.
Kastell
Kastell (av lat. castellum, befäst plats, diminutiv av carstrum, borg).
1. Ett kastell är ett mindre fästningsverk, borg eller slott, vars befälhavare på medeltiden ofta benämndes kastellan (motsv. slottshövitsman eller borgfogde).
2. Kastell är också benämningen på en hög uppbyggnad för- och akterut på medeltida fartyg. Då fartygen var utrustade med kanoner, hade kastellen endast en lättare bestyckning.
Kastell är också ett efternamn som går att hitta lite överallt i världen. I Sverige finns 150 Kastell registrerade, och näst intill alla är Svenskfödda. Olika varianter på namnet Kastell är Kastel och Castell. De romanska språken har motsvarigheter till detta efternamn, t.ex. spanska Castillo, och betydelsen för dessa latinska varianter är samma som den svenska betydelsen för Kastell, nämligen ovan nämnda slott, borg eller fästning.
(Tack Wikipedia, som vanligt ...)
Dagens mål: att cykla i gryningen
Våra tre hjältar påstår att det är varmt där de befinner sig, i höga Monferrato precis norr om Ligurien, och de säger sig också ha cyklat ett par mil under morgonen. De säger vidare att det är backigt, men att det finns många fina vägar att slumra vid om man bara tar sig upp för dem.
Lunchen bestod av en Pasta Carbonara och Polpette, italienska köttbullar, och detta mirakel till mat avrundades med en liten fruktsallad. (Se längre ner för recept)
Under eftermiddagen försvann tydligen hjälte nr 2, vi kan kalla honom Thomas, och det visade sig senare att han blivit kidnappad av vänligt sinnade italienska cyklister, vilka dragit med honom ut på en sjumilarunda när solen stod som högst på himlen. Hua!
De två övriga hjältarna var dock inte oroliga utan passade på att studera Lerma till fots, och detta utan att några större incidenter tycks ha ägt rum. Vi får läsa tidningarna i morgon (läs: idag).
Det sista jag hörde var att de skulle stiga upp vid 05.00 för att ge sig ut på en längre cykeltur medan det ännu var svalt. Bilder inväntas.
Faktarutan bjuder idag på blandade små saker:
Recept på Polpette di ricotta
2 st ägg
250 gram ricottaost
0,5 dl vetemjöl
1 dl parmesanost, riven
3 msk persilja, till servering
0,5 tsk salt
1 krm peppar
1 dl ströbröd, - 2 dl smör, eller olivolja
persilja, till servering
Tillagning
1. Separera äggulorna från äggvitorna. Vispa hastigt upp äggvitorna i en skål.
2. Rör ihop ricottaosten, äggulor, mjöl, parmesan, persilja, salt och peppar till en jämn smet i en annan skål.
3. Forma sexton bollar med händerna och lägg dem på ett fat.
4. Lägg med en sked ner en ricottaboll i äggvitan och lyft med hjälp av två skedar över bollen till fatet med ströbrödet. Ös över ströbröd så att ricottabollen täcks runt om. Upprepa proceduren med resten av bollarna.
5. Stek ricottabollarna i smör eller olivolja i en stekpanna. Skaka pannan försiktigt då och då och låt bollarna efterstekas på svag värme tills de är gyllenbruna.
6. Strö över persilja och servera direkt.
Om Ligurien
Liguria, är en region i nordvästra Italien, landets tredje minsta region. Ligurien ligger vid gränsen mot Frankrike och vid Liguriska havet (norra Medelhavet). Regionen omfattar 5 421 km² och hade 2001 1 622 578 invånare. Vid den liguriska kusten råder ett milt medelhavsklimat. I januari har Genua en medeltemperatur på 8-10 °C, och på sommaren är medeltemperaturen omkring 24-25 °C. I det bergigare inlandet är det svalare och där kan temperaturen sjunka under 0 °C på vintern. Berg nära kusten ger mycket regn och Genua har en årsnederbörd på upp till 2000 mm. Det normala i medelhavsområdet är 500-800 mm nederbörd per år.Ligurien är indelat i fyra provinser: Genova, La Spezia, Imperia och Savona. Regionens huvudstad är Genua. Några andra städer i Ligurien är San Remo, Ventimiglia och Portofino. Regionen är besjungen av bl.a. Björn Afzelius i låtar som Tankar i Ligurien samt Natt i Ligurien (Evert Taube).
